Litauen ett hett investeringsland

10 januari, 2014 / En kommentar

Litauen torde vara det minst kända baltiska landet bland svenskar. Vi fick få litauiska flyktingar efter kriget vilket ledde till färre kontakter direkt efter frigörelsen från Sovjet. Det förhållandet spökar än idag när man tittar på företagskontakterna mellan Sverige och de baltiska länderna – Estland har mångdubbelt fler, bland annat till följd av alla Estlandssvenskar som drog igång samarbeten över Östersjön för över 20 år sedan. Svenskt näringsliv i Litauen har i alltför hög grad handlat om våra banker, det är hög tid för fler företag i fler branscher att ta sig an det största av de baltiska länderna. Det finns ett nytt tungt argument för detta: Litauen har seglat upp som det bästa investeringslandet i hela Öst- och Centraleuropa enligt Världsbankens rapport Doing Business 2014. Jag har skrivit en krönika på det temat i Blekinge Läns Tidning.

En kommentar till “Litauen ett hett investeringsland”

  1. Hans Göran Tommila skriver:

    Intressant iaktagelse om att Litauen är det baltiska land som är minst känt i Sverige. Visst är det så.
    Beträffande flyktingströmmen till Sverige vid andra världskrigets slut har jag stött på en tumregel:
    30.000–3.000–300 det vill säga 30.000 flyktingar från Estland, 3.000 från Lettland och 300 från Litauen.
    Det katolska Litauen som del av det historiska Polsk-Litauiska riket hade ju antagonistiska förhållanden gentemot det protestantiska Sverige-Finland-Estland-Livland-Riga. Därav få flyktingar från Litauen ?
    De flesta letter drog sig mot Tyskland. Fanns det rent av inte ett lettiskt gymnasium i Münster ?
    Var det inte också så att Laila Freivalds nådde Sverige efter en flykt från Lettland via Tyskland `?
    8.000 evakuerade estlandssvenskar som bott i Estland sedan medeltiden kom ju till Sverige 1944,
    Därtill alla estländare och kanske även relaterad och invandrad tysk-baltisk adel från Estland gjorde sitt till ? (Wrangel, Taube, Wachtmeister m.fl). Många band till Sverige ända sedan medeltiden och efter 1561.

    Med vänlig hälsning;

    Hans Göran Tommila

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *